Foucault och skaljackorna

Så ofta tror jag att jag är färdig med en tänkare, att jag har mest att vinna på att gå vidare, göra nya bekantskaper, utvidga min horisont. Men så ibland inser jag att det finns några som ändå är ofrånkomliga, som format så mycket av min tolkningshorisont. En sådan är naturligtvis Foucault.

Vetenskapsteoretikern Johan Lund har fått mig att förstå det igen. Han menar i ett manus som förhoppningsvis snart finns att läsa också för andra att alltför många missar betydelsen av Foucaults bok om Raymond Roussel. Jag vet för lite om det för att säga något klokt, men jag övertygas av Johan och förstår för första gången potentialen i det Foucault där talar om som dubblören, doubleur.

Doubleur kan betyda en skräddare, den som syr i foder i kläder, eller så är det en stand-in på teatern. Det betyder nog en som kan hoppa in när den ordinare rollinnehavaren är sjuk. En av de icke utvalda, som får stå i kullissen och hoppas på sin chans. Jag gillar det som bild för gränstänkaren, som någon som inte kan ta uppmärksamhet för självklar, som är med lite på nåder. (Jag tror den självbilden är viktig. Jag tror alla som format mitt tänkande är personer som på olika sätt inte riktigt passat in, att det är en av förklaringarna till att de sett avigsidorna i systemen. Men det är en annan fråga.)

Med dubblören förhåller sig Foucault till gränser på ett annat sätt en modernitetens antingen-eller. Det blir snarare fråga om oklara gränsövergångar, om veck där olika logiker möts och befläckar eller befruktar varandra.

Dubblören spelar aldrig rollen på samma sätt. Det uppstår alltid förskjutningar. Min poäng skulle väl då vara att vi istället för att försöka sy så snygga och osynliga sömmar som möjligt mellan olika lager, att försöka spela rollen så troget som möjligt, skevade iväg och visade upp avigsidan oftare.

Så kom jag också att tänka på skaljackor: det har jag i och för sig ingen, men som jag förstår poängen med sådana är det väl att de olika lagren har olika egenskaper och samverkar för att ge bäraren bättre hjälp än vad bara ett material kunde ha givit. De olika materialen blir då metaforer för olika tankesystem, traditioner, som genom att veckas ihop och dubbleras ger stöd till ett bättre varande i världen: Gränstänkandets potential.